I många diskussioner och även i media hör man ibland ateismen omnämnas som om det vore en tro.
Ateismen är dock inte en tro, det är ju just det som särpräglar ateismen. Man tror INTE på någon gud.
Som ateist kan man sakna tron på en gud, eller på en högre makt om man hellre vill uttrycka sig så, och man kan också vara aktivt avvisande till högre makter. Man kan kanske säga att det fungerar som i en tro, att man kan befinna sig någonstans på skalan, från svalt intresse (avsaknad av gud) till mycket engagerad, det vill säga man är aktivt avvisande till allt vad gudar och högre makter tillhör.
Trots denna likhet med en tro, är detta dock alltså inte fråga om en tro i den mening vi använder ordet tro i religiösa sammanhang. Då är det rena motsatsen till en tro.
Om man, istället, i ordet tro, bara lägger begreppet antar, så kan man ju kalla det en tro. Ateisten tror att han vet att det inte finns en gud. Det är ju dock oftast inte denna betydelse vi lägger i ordet tro. För den som har en religiös tro är just begreppet tro ett mycket viktigt och laddat ord. Kanske är det detta faktum som gör att så många nämner ateismen som en tro? Man vill skapa debatt, eller till och med konflikter, och konflikter är vanligtvis inte svåra att skapa då det handlar om religion kontra icke-religion. Det finns få saker som skapar fler konflikter på vår jord än olika uppfattningar i religiösa frågor. Även historiskt sett har dessa frågor ständigt varit i blickpunkten, och många krig har sitt egentliga ursprung i religiösa konflikter. Det visar på hur laddade dessa frågor är, och då kan det kännas lite onödigt att hänga upp sig på ett enda ord.