Sparris hör till de mest uppskattade vårprimörerna och många människor njuter av den goda sparrisen, men efter den goda middagen upplever en del en mindre angenäm effekt. Deras urin får en mycket konstig lukt, och en del kanske tror att det är något fel i kroppen som framkallar denna lukt, men så är det inte. Att urinen får en konstig lukt efter att man ätit sparris är en fullständigt naturlig process, men konstigt nog är det bara en del människor som får denna lukt på urinen.
Sparris innehåller flera olika substanser som har en viss halt av svavel, och ungefär tjugo till trettio minuter efter att man ätit sparris sätter matsmältningsprocessen igång. Denna process startar en kemisk reaktion där en sulfatlukt frigörs. Dessutom innehåller svavel också urindrivande ämnen, så man måste ofta gå på toaletten ganska snart efter en sparrismåltid, och då upptäcker man den konstiga lukten, som kanske kan skrämma åtminstone den som äter sparris för första gången.
Att det inte är en särskilt angenäm lukt kan man förstå när man får veta att de svavelhaltiga ämnena i sparris är av ungefär samma sort som de som finns hos rutten lök eller ruttna ägg. Det är också liknande ämnen som finns hos skunken, och detta djur är ju vida känt just för den otäcka lukten. De ämnen som är absolut värst ur lukthänseende är metantiol och dimetylsulfon. Metantiol är det ämne som ger den karaktäristiska lukt man känner när man är i närheten av en pappersmassafabrik. Varken lukten eller allt dett vetande bör dock avskräcka någon från att njuta av sparris. Lukten är definitivt inte farlig, och den försvinner efter några timmar. Det är med andra ord fritt fram för alla att fortsätta äta både späda primörer, som årets första sparris, och sparrissoppa och andra goda rätter med sparris.