Nackdelarna med envägskommunikation

En vanlig kommunikation, mellan människor, kan vara av två olika slag. Antingen är det en tvåvägskommunikation, som till exempel vid ett normalt samtal. Där kan båda parter göra sig hörda, och man tar del av varandras åsikter och tankar. Den andra typen är förstås en envägskommunikation. Som exempel på envägskommunikation kan man ta TV, tidningar och andra media. Där förmedlas information enbart åt det ena hållet, och du som tittare eller läsare kan inte göra dig hörd och framföra dina åsikter om vad som sägs. Visserligen finns det en liten möjlighet via insändarspalter och liknande , men dels kan du då inte ge din syn på saken omedelbart, dels kan de välja vilka insändare som publiceras.

Men, envägskommunikation kan förekomma även i andra sammanhang. Även mellan två människor kan det förekomma envägs- eller tvåvägskommunikation. Envägskommunikation är när en person pratar och den andre bara lyssnar, medan i en tvåvägskommunikation pratar och lyssnar båda två.

Det finns förstås tillfällen när envägskommunikation kan vara bra, som när viktig information ska framföras, men i de allra flesta fall är det stora nackdelar med denna sortens kommunikation. Även när du ska få information, som till exempel om du är hos läkaren, kan det vara bättre med en tvåvägskommunikation. Visserligen behöver läkaren tala om för dig vilken diagnos han ställer, och hur du ska agera, men du får mycket bättre förståelse för vad han säger om du själv aktivt får ställa frågor och delta i samtalet. Då blir det en tvåvägskommunikation, som ger dig ett större utbyte än en envägskommunikation. I nästan alla sammanhang är en dialog att föredra framför ett ensidigt mässande, och dialogen kan man aldrig få i en envägskommunikation.

Även politiskt har envägskommunikation stora nackdelar, då den klart främjar en icke demokratisk utveckling. I alla diktaturer är envägskommunikation den enda kommunikationen i den politiska världen, även om man ibland försöker få det att se ut som dialog.