Defibrillatorerna är en livräddande medicinsk utrustning som används av räddningstjänsts personal och läkare. De är vanliga i akut mottagningar, ambulanser och läkar kontor. De används för att upprätta hjärtrytmen som sker när livshotande arytmier eller hjärtinfarkt uppstår, genom att ge patienten en elektrisk stöt till hjärtat. Bifasisk hänvisar till det sättet på vilket defibrillatorn avger stöten.
Historian
• Western University i Dittrick medicinska historia skriver, att den första framgångsrika mänskliga defibrillering utfördes 1947 av Dr. Claude Beck. Defibrillering gjordes direkt på hjärtat under en operation. Tidiga defibrillering maskiner var med växelström imens dagens är med likström. Defibrillatorer (utvecklade i slutet av 1950-talet) använde en låg kurva, vilket innebär att maskinerna levererade en unifasisk (på ett sätt eller monofasisk) ström från en platta till en annan. Det var standard i nästan 30 år fram till att de bifasiska vågformen introducerades.
Unifasisk defibrillering
• Trots att standarden i flera decennier var unifasisk defibrillering, var den inte en perfekt lösning. Det unifasiska kurva hade en enda serie av 200-360 joule som skulle passera genom kroppen under en bråkdel av ett sekund. Även om denna metod kunna återställa en normal rytm, tog det oftast flera stötar för att återställa hjärtrytmen. Upprepningen av stötar och hög energi, kunde orsaka brännskador på huden och orsaka skador på själva hjärtmuskeln.
Bifasisk defibrillering
• I bifasisk defibrillering, kör strömmen i en riktning från platta till platta och sedan åt det andra hållet. Energi nivået som levereras varierar under tiden, vilket tar lite längre tid än i en unifasisk defibrillatorer, men fortfarande mindre än ett sekund. Fördelarna med den bifasiska metoden, är att den kräver mindre energi för att återställa normal hjärtrytm, även bland personer med hög impedans (motstånd till strömförsel). Det finns vissa bevis för att detta minskar riskerna för brännskador och cellulär skada på hjärtat.
ICD
• En applikation av en bifasisk defibrillerings metod, som man på själva hjärtat (ICD). ICD har utvecklats som en behandlings form för de som har en hög risk för livsfarliga hjärtinfarkter. De är kirurgiskt implanterade på bröstet och övervakar hjärtats kammarflimmer och takykarida. I tillfälle av sådan förmaksflimmer eller takykardia, vill ICD:n leverera en bifasisk ström, ungefär som en extern defibrillator, i ett försök på att stoppa den onormala hjärtrytmen.
Externa defibrillatorer
• Med de växande beviser för att bifasiska defibrillatorer ger högre resultat av framgång för att återställa normala hjärtrytmer, har ökat deras användning över hela värden. Den bifasiska vågformen är nu standard för externa defibrillatorer (AED). Dessa finns i beredskap fordon och även i vissa företag och offentliga instutioner. Vanligtvis är den bifasiska vågformen modellen i Manualen för externa defibrillatorer, som oftast ses i medicinska instutioner som sjukhus.