Upfattnings förmågan är generellt beskrivet som det sätt på vilket levande saker får sensoriska input, och som ger en mening av det i sinnet, som så vidtar åtgärder för att svara på stimulin. Med människor innebär det att vårt medvetetande i samverkan med människor och objekter i vårt miljö, först måste vändas av de fem sinnena i en eller annan form, innan ett beslut kan fattas , som också baseras på tidigare erfarenheter. Även om psykologien säger att alla ser världen i olika ljus, en det i uppfattelsens processen en viktig faktor när vi tar ett beslut. Mycket av vad sinnena uppfattar, måste anpassa sig så att de kan organisera viktiga sensorisk input och tolka det till meningsfulla handlingar. Det är i slutstadiet av den uppfattnings process, eller tolkning, där personer visar sina direkta subjektiva uppfattningar om världen omkring sig.
Uppfattnings förmågan har i allmänhet tre faser, men det möjligt att utvidga det till fem, i synnerhet när man är bekymrad. Uppfattningen ses i allmänhet som en samling av erfarenheter, som de 5 sinnena bearbetar och som först blir medvetna tankar när de är organiserade på något sätt, och blivit förtolkade. Alla levande saker går igenom denna grundläggande uppfattning i en eller annan form, som en mer omfattande definition av stimulus respons bland levande.
Mer avancerade livsformer, har också perioder av reflektion och anpassning som läggs ihop och tolkas. Mätningen av uppfattningen kan vara baserad på förmågan för en organism för att lagra minnen av tidigare erfarenheter och påverka tolkningen av liknande händelser som uppstår. Detta kan därför leda till förändringar i beteendet där uppfattningen ständigt uppdateras och förfinas med nuvarande upplevelser och minnen samtidigt.
Olika typer av uppfattningar som skiljer sig från de lägre livsformer och de som är direkt medvetna om sin egen existens, kan variera beroende på hur uppfattnings processen används, enligt Gestalt teorien. Gestalts teori har sitt ursprung i Tyskland i mitten av 1900 tallet, som ett resultat av forskning av tre tyska psykologer, men det var Max Wertheimer bland dem, som kategoriserade det som definieras som mänsklig uppfattning, i 1924. Gestalt teorierna på uppfattning har fokus på idé att uppfattelsen av ett helt system, eller en enskild, inte direkt kan kontrolleras av stimuli som kan klassificeras och organiseras i separata delar.
Där Gestalt teori skiljer sig från den klassisk psykologi, för att definiera uppfattnings processen, kan illustreras med ett exempel med ett musikalskt inslag. Vanliga psykologer menar att man medvetet väljer särskilda toner som man bearbetar i sinnet, organiserar och sedan tolkar dem, och på det sättet känner igen melodien. Gestalts teori, menar istället att det mänskliga sinnet hör den musikaliska komposition som en helhet, även om delar av den är dova eller saknas. Processen kan därför ses som erfarenheter av helheten, som man så bryter ned i separata delar, där den mottar stimuli av omgivningen till en subjektiv innebörd, vad det egentligen handlar om.