Perception är ett begrepp som främst används inom psykologin, för att beskriva de processer som fungerar för att tolka sinnesintryck. Visuell perception handlar då om förmågan att med hjälp av det man ser, alltså synintryck, tolka yttre faktorer. I en samverkan mellan centrala nervsystemet och synorganen sker en tolkning. Tolkningsresultatet kan skilja sig från art till art, och också mellan individer. Detta beror bland annat på förmågan att tolka yttre stimuli, och då kan det handla om huruvida man har färgseende och djupseende eller inte.
Den förmåga en individ har att tolka visuella synintryck är beroende dels av synorganet, men också av hur man sedan tolkar de intryck man fått genom synen. Ibland behöver man stöd av intryck från andra organ vid visuell perception, som till exempel hörselintryck eller luktintryck som kan vara tillhjälp vid tolkningen. Människans hjärna lär sig mellan fyra och sju års ålder att koppla ihop de olika intryck vi får. Med hjälp av den visuella perceptionen lär vi oss att känna igen, urskilja och tolka det vi ser.
Den visuella perceptionen äger rum i hjärnan, och inte som man kanske kan tro i ögonen. För att översätta i praktiken kan vi säga att, till exempel, all läsning och skrivning har med den visuella perceptionen. Detta gör till exempel att barn som har svårigheter med den visuella perceptionen ofta får svårt att lära sig läsa och skriva, och för att dessa barn ska få samma chans i skolan som alla andra barn är det viktigt att man kontrollerar om problemen kan ha med den visuella perceptionen att göra. Man måste också ta reda på vad dessa svårigheter beror på. Visuella perceptionssvårigheter kan vara orsakade av nedsatt syn, men det kan också vara en följd av exempelvis en hjärnskada, som gör att inte hjärnan kan tolka synintrycken på rätt sätt. Många som har visuella perceptionssvårigheter kan kompensera detta genom att använda sig av övrig perception, som till exempel genom hörselintryck och känselintryck.