Retroperitoneala organer är de organ i kroppen som finns bakom membran strukturen i bukhålan, också kallad bukhinnan. Dessa kan delas in i primära och sekundära retroperitoneala strukturer, de primära organ är njurar, urinblåsa, urinledare, rektum och livmodern, dessutom anses också inferior vena cava och aorta som primära organ. Sekundära strukturer är tolvfingertarmen, bukspottkörtel och tjocktarmen, med undantag av sigmoiden och den tvärgående tjocktarm. Dessa organ är tekniskt sätt utvecklade i bukhinnan, men blir delvist pressat tillbaka, bakom membranet under en graviditet.
Bukhinnan är en strukturerad slemhinna som stödjer en majoritet av de organ som finns i bukhålan. Den överför dessutom blod och andra näringsämnen till och från dessa organ. Retroperitoneala organ stöds inte av denna struktur och är placerade mellan bukhinnan och den fasta bukväg. Det retroperitoneala utrymme är inte tydligt definierat eftersom den inte har någon anatomisk struktur för att markera sina gränser. Organ i detta utrymme är ansvariga för funktioner i matsmältningen, cirkulations systemet, urinvägarna och för det reproduktiva system
Njurar, urinblåsa och urinledare är retroperitoneala organ som utför viktiga funktioner i det urologiska system. De filtrerar avfallsprodukterna i blodet och kontrollerar vattenmängden i kroppen. Ändtarmen är den sista delen av tjocktarmen och fungerar som en tillfällig lagringsplats för fast avfall innan det förs ut ur kroppen. Endast hos kvinnor; livmodern är ansvarig för att ge plats för implementeringen av ett befruktat ägg och utvecklingen av ett växande foster. Cirkulations systemets kärl, kallat inferior vena cava och aorta, transporterar blod till och från hjärtat.
Sekundära retroperitoneala organ har ursprungligt tagit form i bukhålan, men blir efterhand tvingad tillbaka, bakom bukhinnan under en graviditet. De kan också sticka ut något genom membranet, de anses därför inte riktigt som retroperitoneala. Dessa organ är en del av matsmältningssystemet. Den första delen av tunntarmen kallas tolvfingertarm, och är den som startar processen med kemisk nedbrytning. Medans bukspottskörteln producerar enzymer som hjälper till att bryta ner den intagna maten. Tjocktarmen utför det mesta av den mekanisk nedbrytningen av maten, genom att klämma ihop maten och absorbera viktiga näringsämnen.
Retroperitoneala organ är vanligtvis orörliga och kan vara mycket svåra att hitta och behandla kirurgiskt. Sjukdomar i dessa organ har en tendens till att vara allvarliga, eftersom symtomerna ofta är ospecifika eller visar sig först efter att sjukdommen är kommet ind i ett allvarligt stadium. Ett vanligt problem i detta område, känt som retroperitoneala fibros, är när en eller flera massor visar sig i utrymmet och hindrar organernas funktioner.