Odontologi är det område som berör tänderna du har din mun och dess sjukdomar. Rotfyllning är något som sker någorlunda ofta men det krävs mer än en odontologisk utbildning för att göra detta korrekt. En rotfyllning sker i regel när en pulpa är infekterad. Då tar man bort pulpan som blivit infekterad och fyller ut rotkanalerna med guttaperka som är ett sorts gummiämne. Det finns två varianter att göra detta varav endast en anses vara acceptabel här i Sverige. Den första varianten går ut på att guttaperka läggs in och när kanalerna har blivit renade läggs även kalciumhydroxid in. I proceduren används en gummiduk (kofferdam) som placeras kring tänder och vävnad i området som ska behandlas. Denna metod misslyckas förvånansvärt ofta.
Det finns också en metod som kallas för N2. Denna metod plockades fram av en italienare på 50-talet. Här desinfekteras rotspets och rotkanaler med paraformaldehyd. De som använder denna metod anser att det är en metod som är enklare tekniskt och dessutom är säkrare då de anser att den väldigt sällan misslyckas. Dessutom kvarstår infektioner väldigt sällan.
Trots att samtliga tandläkare som utbildas får lära sig hur man gör en rotfyllning får de inte lära sig hur de gör det med N2-metoden. Det var fram till 1998 förbjudet att utföra detta ingrepp i EU men forskning har visat att N-metoden inte skapar fler problem än någon annan metod, det är snarare så att det visar bättre resultat än andra mer accepterade metoder. Samtliga misslyckade rotfyllningar i Sverige har rört sig om fall där N inte har använts. I Sverige lär man alltså ut kunskaper som tillhör edodonti till tandläkare vilket man inte gör i andra länder då detta ges till mer specialiserade tandläkare. Om svenska tandläkare ska få kunskap inom detta område borde de kanske också lära sig om N2 modellen som verkar vara fördelaktig.